Hvar via Split, äventyr men fortsatt semester

see all photos »

Vi packade våra blöta kläder (som att vi behövde extra kilon!) och tog bussen till Split nästa morgon. Bussen som var en direkt linje till Split var tydligen också en lokal buss för alla ortsbor, så efter två tusen stopp och en överfull buss och svettiga armhålor i våra ansikten (bara höns i burar fattades) var vi rätt så slut. Jag var seriöst orolig över Ana ett tag som trodde hon skulle spy om en människa till steg på, men fram kom vi efter ca fem timmars svettande. Split var lika galet packat med turister och vi stannade inte länge. Vi försökte hitta ett ställe att köpa våra båtbiljetter på och efter den otrevligaste turstinfo tanten i världshistorien och ett oändligt hattande fram och tillbaka mellan olika biljettluckor (alla gav olika förklaringar och 100 meter hit och 200 meter dit) så fick vi våra biljetter och kom till Hvar. Paradiset! Hvar skryter om sina 2724 soltimmar om året, men när vi var där fick vi nog inte se alla av dem. Vi fick ett rum genast precis bredvid huvudtorget i ett privatägt hus, en trevlig dam erbjöd oss det och jippii vad fint det var. Ett lagom stort rum med balkong mot gatan och havsutsikt om man lutade lite, haha. Vi bara chillade de dagarna vi var där. Köpte färska ingredienser till frukost och bara njöt av solen och värmen. Tyvärr kunde vädret inte bestämma sig riktigt och vi fick uppleva ännu ett skyfall innan solen kom fram igen. Vi klättrade upp till Hvars fästning och därifrån hade vi en underbar utsikt över hamnen och allt runtomkring. På kvällen ville vi testa det berömda nattlivet, vilket började med en galen italiensk kille som försökte ragga upp oss iförd endast kalsonger (riktiga y-frontare också), försök igen med byxor på och det hela slutade på Kiva Bar, där vi drack starka mojitos och tittade på när galna medelålders gubbar levde ut sina dans fantasier. Det var galet. Vi pratade lite med två kroater som berättade att säsongen nog sjöng på sista versen och sen marknadsförde varann hårt. Vi hade väntat oss en liten annan typ av människor etc, så vi gick våra 20 meter hem… Livet är hårt ibland. Sista dagen gjorde vi desperata solförsök igen eftersom vi skulle norrut igen. En krabba skrämde livet ur mig - den såg ut som en tarantella och jag såg även en lite gullig ödla som finns dokumenterad. Vi åkte tillbaka till Split på kvällen, bruna som pepparkakor och blev lagom gungade och skakade eftersom det blåste rejält. Vi åt middag på en bänk vid vattnet och en gumma som passerade oss tyckte nog vi var lite sorgliga för hon skakade på huvudet och såg beklaglig ut. Var det för att vi såg allmänt vindpinade och solbrända ut, iklädda skitiga shorts med varsin massiv väska bredvid oss eller bara för att vi slafsade i oss en smörgås utan varken bord eller bestick? Bara hon vet… Vi hängde på tågstationen några timmar för länge igen innan vårt nattåg äntligen började rulla. Bäst med Hvar: paradiskänslan, litenheten och såklart vår balkong! Sämst med Hvar: Att vädret var lite si och så och där fanns också mycket turister, men inga på barerna…

Ana framfor katamaranen i Split
see all photos »

Nästa stopp Zagreb.